|
Pelmop på häxparty
„Ljuuuuvliiiiiga Päääälmoooop!“
Med en behaglig „tzzzzz!“ flög huvudkudden till taket.
„Ljuuuuvliiiiiga Päääälmoooop!“
Flörtande tittade den tjocka, feta paddan på honom. Galant böjde sig Pelmop ner till henne. En liten hatt med en svart slöja satt käckt på paddans huvud.
„Jag är en förtrollad häxa.“
Återigen susade huvudkudden i höjden. Med en liten suck mumlade Pelmop i sin dröm: „Oh, din stackare!”
Små tårar syntes i paddans ögon.
„Befria mig från förtrollningen, Pelmop! Kyss mig! Kyss mig!”
På befallning kastade paddan slängkyssar till Pelmop. Huvudkudden kastades med en „baaaaahhh“ uppåt.
„Pelmop, kyss mig! Då blir jag en häxa igen!“
Kyssa en tjock, fet padda? Avstötande vände Pelmop sitt huvud till sidan.
Där stod en jättestor snäcka – minst så stor som Karnickie.
„Tro henne inte ett ord, Pelmop! Hon är bara en förvandlad råtta!”
Paddan drog Pelmop vid armen: „Hon ljuger, hon ljuger! Kyss mig. Hela världen ska jag ge dig i present!”
Snäckan trängde sig emellan Pelmop och paddan.
„Fundera gott på det, Pelmop. Den som frikysser henne måste hädanefter avstå från honung till straff!”
Pelmop skrek i sin dröm: „Aldrig mer honung!“
Barskt knuffade paddan snäckan till sidan: „Världen ska tillhöra dig, Pelmop. Jag ska lyfta upp den ur förankringen och lägga den till dina fötter! Kyss mig!”
Pelmop skakade på huvudet. Han ville inte kyssa paddan, inte ens om han fick världen i present. Skulle du kyssa en padda?
Så småningom anade Pelmop att han befann sig i en dålig dröm. Väldigt gärna skulle han vilja vakna upp. Men då! Högljut buller hörde han. Smärtsamt dundrade det i hans segelöron. Blev världen nu lyft ur förankringen?
„Men jag gav henne ingen kyss!“ mumlade Pelmop förskräckt i drömmen.
Paddan kom emot honom och tittade försmäktat på honom. Pelmop önskade, att Häxina skulle förvandla honom till en pytteliten loppa.
„Pelmop, du är en riktig sjusovare!”
Ropade häxan hans namn? Men nej! Han skulle inte vara en sjusovare, bara en liten, söt loppa!
„Pelmop, vakna upp nu!“
Paddan smög sig tätt på honom.
„Fyyyy! Fyyyyyyyy! En padda ville kyssa mig! Vad äckligt!“
Med ens var Pelmop vaken. Sömmnigt såg han sig om.
„Vilken tur! Jag är i min trevlig stuga. Inte en padda finns. Vilken dålig dröm det har varit!”
Det knackade på dörren.
„Nu har du nästan sovit bort hela dagen!”
Hastigt sprang Pelmop ur sängen och öppnade dörren.
„God morgon, fru Rynka!“
Leende sa hans granne: „God morgon? Det är nästan middgsdags! Jag är så nyfiken att höra hur det har varit på Häxinas födelsedagsparty igår. Men nu har jag väckt dig!”
„Det gör ingenting. Igår blev det så sent, att jag sov över. Varsågod, stig in, snälla.”
Innan Pelmop stängde dörren efter fru Rynka, tittade han ut. Inte ett enda vattenpuss kunde han se. För ett morgonbad var det antagligen ändå för sent. Snabbt lagade Pelmop två glas med honungsmjölk. Sedan började han berätta om det ovanligaste kalaset i hans liv:
„Till vår resa hade Häxina vänligt ställt ut fyra häxkvastar till disposition. Efter ett par pyttepytte små problem i början klarade vi oss utmärkt med kvastarna. Till och med moster Elfriede flög utan problem – nästan som en äkta moppel - genom luften.“ Här hostade Pelmop lite blygsamt. „Kort innan vi kom till häxinas bageri, mörknade himmelen framför oss.“
„Förhoppningsvis kommer det inget oväder“, menade moster Elfriede.
När vi kom närmare ropade kusin Berta: „Titta nu! Det är inget oväder! Hundratals fåglar är det vi ser!“
Men också hon misstog sig. Inget oväder, inga fåglar, nej, häxinas födelsedagsgäster kom flockvis flygande på häxkvastar. Vi fyra blandade oss med den skrattande och pladdrande mängden. Våra kvastar landade säkert med oss framför bageriet som Häxina bor i. En korp stod framför en flammande eld. Det var sannolikt densamma som gav mig inbjudningen. Jag måste säga att jag kan faktiskt inte skilja en korp från en annan. I alla fall ropade han till mig:
„Pelmop, raa. Du och dina vänner, raa, kom hit, raa, och kasta era kvastar i elden, raa!“
Avvärjande skakade moster Elfriede på huvudet:
„Vi skulle bränna kvastarna? Vilken dumhet. Hur ska vi då komma hem? “
„Oh, det är verkligen inga problem, raa. Vi har ju ingen plats, raa, att parkera alla kvastar här. Titta bara, nådige fru, varenda en kastar dem i elden, raa!“ (...)
Vill du läsa hela berättelsen? Skriv till mig!
|
